Loket fick en asymmetriskt placerad
hytt mellan två motorhuvar, vilka innehöll var sin Ford V8:a på 75
hästkrafter, dessa drev en blindaxel som med kedjor drev bakre drivhjulen,
då man även behöll koppelstängerna som fanns på ångloket så fick man
drivning på samtliga drivhjul.Ombyggnaden till motorlok blev klar 1937 och
loket levererades till Nättrabybanan 1938.
Då NAÄJ lades ned 1945 försåldes
motorloket till Kosta Lessebo Järnväg (KLJ) där hon fick nummer 1. Vid KLJ
gick loket fram till 1948 då denna bana nedlades, därefter såldes
motorloket ännu en gång och då till Ohs Bruk AB som bestämt sig för att
slopa ångloksdriften på Ohsabanan. Här gjorde loket god tjänst under många
år och genom gick en del ombyggnader under åren, dels så byttes de
tidigare ångloksaxlarna ut mot rälsbussaxlar, i och med detta så gjorde
man även kedjedrift på framaxeln och koppelstängerna plockades då bort.
Motorernas historia är svårare att följa, men då föreningen övertog loket
så satt det en rak bensinsexa från Volvo under främre huven, den bakre
motorn försvann nog rätt tidigt.
Då bruket bestämde sig för att lägga
ner Ohsabanan år 1967, ställdes loket i stall som reservlok om man skulle
behöva dra igång järnvägen igen.När föreningen startade 1970 så fick man
låna motorloket då man först började röja banan och senare när man skulle
köra de första persontågen, då loket nu var hårt slitet så ställdes det av
när föreningen fått tag i bättre lok för driften.
I början av 1980-talet så sändes loket
åter till Kalmar Verkstad AB för renovering och hon återkom 1983 och kunde
då tas i trafik igen, loket hade nu återfått sina gamla koppelstänger, men
under huven fanns istället en rak dieselsexa från Volvo för att göra loket
mer driftsekonomiskt. Idag är ”Ohsaloket” ett av järnvägens paradlok och
används endast i de motorloksdragna persontågen för att inte slita på
henne i onödan.
|
