Stafsjövagnarna
Då Stafsjö Järnväg lades ned 1939 köpte Ohs Bruk AB
fyra stycken timmertruckspar för att lättare transportera stockar till
sågen och stolpar från impregneringsverket.
Då bruket efter 1945 bestämt sig för att börja elda
med olja så togs ett truckpar in för att bygga en lång tankvagn, hela
projektet föll slutligen på att miljökraven var för hårda redan då och den
halvfärdiga vagnen ställdes i Gimmarp.
När SJ kunde erbjuda från ”Dörr till dörr-transporter”
med storbehållare (storbehållare är en föregångare till dagens
lastväxlarcontainrar, det vill säga en lös behållare som kunde
transporteras på den stora järnvägen för att sedan växlas över på t.ex. en
lastbil eller smalspårsvagn) bestämde sig bruket för att börja utnyttja
detta för svaveltransporterna.
För att kunna frakta dessa storbehållare på Ohsabanan behövde man bygga
specialvagnar, återigen kom timmertruckarna från Stafsjöbanan till
användning.
De tre återstående truckarna togs in på verkstaden
och byggdes om med de tyska feldtbahnboggiena som förebild, svängeln
behölls dock och mellan dessa byggdes en ram av U-balk upp, flaket blev då
10 meter långt och två meter brett vilket även passade bra för massavedens
längd och måtten på de färdiga balarna med pappersmassa. I flaket fälldes
två spår in över vardera boggin så att storbehållarna kunde spelas över
från normalspårsvagnarna i Bor, på flaket mellan dessa lastades sedan
andra varor som skulle transporteras.
Dessa tre vagnar fungerade mycket bra och därför byggdes den gamla
oljevagnen om efter samma konstruktion förutom att den byggdes utan spår
för storbehållarna.
Ingen av vagnsramarna är identisk med någon av de
andra utan alla är uppbyggda på olika sätt, vilket nog får anses som rätt
underligt.
Vagn 1 och 2 är våra första personvagnar, under de
första turerna på 1970-talet så var det egentligen bara två långbänkar och
ett staket, på staketet band man fast små björkar för att skydda
resenärerna från allt för närgångna grenar utefter banan, rätt snabbt fick
de dock riktiga personvagnskorgar utan fönster. Dessa två vagnar utgör
fortfarande stommen i våra persontåg och den ena är utrustad med ramp för
att kunna ta emot rullstolsburna resenärer. |